DDR-fans

Professor Birgitta Almgren vid Södertörns högskola slåss för att från SÄPO få ut dokumentationen, som handlar om de svenska kontakterna med DDR. Det är handlingar ur de s.k. Rosenholzakterna. Men Sverige vill som enda land inte släppa in någon i arkiven.

Det är nu 20 år sedan både DDR och dess säkerhetstjänst Stasi upphörde att existera så dokumenten kan knappast skada Sveriges säkerhet. Vilka tidigare DDR-anhängare i Sverige och toppar inom samhällslivet vill SÄPO skydda, undrar Birgitta Almgren.

Ja, det kan man fråga sig.

Kontakterna med DDR var nog flitigare än vad man i allmänhet föreställt sig. För en kort tid sedan pratade jag med en kvinna i 60-årsålder, som glatt berättade att hon varit med på vänsterkanten och där bland annat som medlem i en vänförening med DDR. Som DDR-vän blev hon och andra inbjudna till resor till den socialistiska mönsterstaten. Det blev flera resor, där det inte gick någon nöd på någon och allt var betalt.

Kvinnan föreföll än idag obekymrat okritisk. Jag fick intrycket att hon sett på det hela som ett sätt att få resa gratis, men det förhållningssättet kan vara en efterhandkonstruktion. Vänskap med gamla diktatorer är inget man skryter med.

Fast jag funderar över vilka som ingick i de kontingenter som for i skytteltrafik till DDR? Jag skulle också vilja veta vilka SÄPO vill skydda – och varför?

(Tror ni inte människan smet utan att betala sin del i den taxi vi delade på hemresan?!)
.....

Nationaldemokraterna har lyckats

Nationaldemokraterna har lyckats sabotera den demokratiska processen i Södertälje. I ställer för att ta debatten med dem beslöt vänsterblocket och Alliansen att neutralisera Nationaldemokraterna. Det gjorde man genom att förenas i en gemensam budget, där alla får sitt – mer eller mindre. Uppgjort och klart. Alla mot en – om Nationaldemokraterna skulle infinna sig och ha en avvikande mening. Jag har för mig att Sverigedemokraterna också fick en plats i fullmäktige, men aldrig visat sig där.

Till på köpet fick skattebetalarna i Södertälje, som idag går 20 miljoner kronor back, avlöna fem kommunalråd från valets förlorande sida. Det är dessa som tillsammans med vänsterblockets fyra kommunalråd sköter och beslutar den praktiska politiken. Det är en inre krets som bestämmer och till denna hör två kommundirektörer, varav den ene dessutom är chef för den kommunala koncernen.

I dagens lokala tidning kan vi nu läsa att Södertälje har fler avhopp från politiker än andra kommuner. 20 har hoppat av och det är bara i Luleå man kan uppvisa samma skrämmande statistik. En moderat ledamot förklarar att överenskommelsen mellan blocken gör att debatterna i fullmäktige blir tamare och tamare, i den mån det över huvud taget blir debatt. Ledamöterna känner sig som röstboskap eftersom frågorna redan är avgjorda när de kommer till fullmäktige.

Detta är allvarligt, men lika allvarligt är den frågeställning vi ställs inför vid årets val, nämligen vems politik ska ställas till svars? Vem har är ansvarig för vad? Det enda riktigt klara alternativet för den missnöjde är – just det, Nationaldemokraterna!

Allt fler danskar går över till islam

Att allt fler danskar skulle konvertera till islam, var väl inte riktig vad Pia Kjærsgaard hade väntat sig. Men så är faktiskt fallet enligt nyhetsbyrån Ritzaeu och Berlingske Tidende. Hittills uppskattar man att 2.800 danskar tagit klivet in i islam och de blir fler och fler. Bara det senaste året tog Abdul Wahid Pedersen, den danske imamen, som leder Det Danske Center for Islam på Nørrebro i Köpenhamn, emot 70 danskar som ville konvertera till islam.

Böcker i Dagens Nyheter

Dagens Nyheter har de senaste åren intagit en policy, som innebär att man bara recenserar ett mindre urval av nya böcker. Det gäller även de svenska.

Det är knappast av utrymmesskäl man gör det. De böcker, som får äran av en anmälan, lyfts fram ordentligt. Dels finns varje vecka en spalt med veckans recenserade böcker där omslagen är avbildade tillsammans med en kort text om boken. Dels finns (eller har kanske ersatt veckans recenserade) en liknande spalt där tidningens kritiker listar de bästa nya böckerna (se bilden). Vid spaltlinjen finns t.o.m. en liten sax, som anmodar oss läsare att klippa ur poplistan. Den kan vi läsare sedan sätta upp på kylskåpsdörren och beta igenom. Om vi nu tycker att DN-kritikerna är någon slags kulturella rikslikare.

Nu råkar det finnas många böcker som faktiskt är riktigt bra trots att de inte faller DN-kritikerna i smaken. Varför inte utnyttja de här spalterna till att lyfta fram dessa i all enkelhet – med bild och en kort text?

Svenska Dagbladets läsare

Svenska Dagbladet gjorde om sig för ett tag sedan. Några dagar efter att den nya layouten hade lanserats ringde medarbetarna runt och frågade läsarna vad de tyckte – ja, inte alla, mest s.k. kändisar, vilka man sen kunde citera. Jag blev inte tillfrågad.

Ett kännetecken på det nya utförandet var att det blev spatiöst. Det är inget fel i detta. En tidningssida kan vinna mycket på mer vita ytor eller s.k. luft.

Det infördes även ett annat inslag – nämligen att varje sektion av tidningen inleds med en helsida där sektionens innehåll presenteras. Detta gäller även om sektionen i fråga bara innehåller ett tjugotal reportagesidor.

Jag tror Svenska Dagbladets läsare är så pass kvalificerade att vi kan hantera dessa 20 sidor utan anvisningar av ett format som påminner om bilderböcker för de yngsta. Utnyttja i stället sidorna till nyheter.

Bokaler

Bokaler kallar man de små kommersiella lokaler som skapats i Rosengård i Malmö för hantverkare och tjänsteföretag. Det är lägenheter i markplan som byggts om och meningen är att de ska skapa mer liv och rörelse i närområdet. Det känns också tryggare med många människor som rör sig i området.

När jag på 1990-talet arbetade för Telgebostäder lanserade jag och dåvarande ordföranden Erik Andersson en liknande idé för Hovsjö (bilden). Tyvärr såg alla bara svårigheterna med den här typen av etableringar, så det hela rann ut i sanden.

Men med Malmö som exempel kanske initiativet kan återupptas. Befolkningens företagaranda är det inget fel på och alla arbetstillfällen behövs.

Snö, snö, snö

Det enorma snöandet har skapat jobb åt mig i vår. Idag upptäckte jag att det skärmtak, som jag byggt över uteplatsen vid vårt sommarhus, har kraschat. Där gick en massa arbete och pengar åt helsefyr. Nu längtar jag efter sommaren!

Familjära Freinds?

Jag är med i Stayfreinds och har fått kontakt med gamla skolkamrater, både sådana jag minns och andra. Sänder gamla skolfoton, men får sällan något i retur.
Idag kom en uppmaning att jag skulle gratulera en skolkamrat från folkskolan, Karl-Erik. Han fyller år och skulle - om man får tro (den förmodligen) automatiska uppmaningen - bli väldigt glad över en gratulation.
Själv skulle jag bara bli generad.
Jag har inte haft kontakt med Karl-Erik på nära 60 år och inte ens under de få år vi gick i samma klass gratulerade vi varann eller gick ens på varandras födelsedagskalas i den mån de förekom. Det gjorde de knappt.
Jag vill utbyta minnen från skoltiden för att fräscha upp mitt eget minne, fylla luckor i det och kanske få förklaringar jag undrat över - och få veta de andras levnadsöden.
Men därifrån att bli familjär, nej, det tror jag inte.

Bara män hos Expressen

Tittade just på Expressens utbud av filmsnuttar. Där fann jag längst ner sex filmade intervjuer med författare. Samtliga män. Ridå.

Massor av gift i frukt

En dansk undersökning visar att det finns mängder med gift i frukt. Av den importerade innehåller mer än hälften pesticider. Mest gift finns i frukt från konventionellt lantbruk, men bara i undantagsfall i ekologiskt odlad frukt.

Pesticid eller bekämpningsmedel är en kemikalie som ska döda eller hindra skadliga organismer. Pesticider brukar delas in i fungicid (mot skadesvamp), herbicid (mot ogräs) och insekticid (mot skadeinsekter).

Bilden föreställer dock ingen frukt.

Tidningsläsning på muggen ger hemorrojder

En färsk undersökning visar att man får hemorrojder av för långa toalettbesök! Det är webbsidan Netdoktor.dk som konstaterar att sittringen på toalettstolen medför att ändtarmsöppningen sträcks ut i en belastande position, vilket skapar blodsamlingar i tarmen, som sedan utvecklas till smärtsamma hemorrojder.

En klok läkare förklarar att ett riktigt toabesök ska ta 30-60 sekunder. Men speciellt män utnyttjar toaletten som en privat fristad i vardagen. Andra orsaker är att många håller sig heller än att använda toan i skolan eller på jobbet, vilket medför avföringsproblem.

- Plötsligt, säger doktorn, kommer inte avföringen glidande lätt och naturligt utan vi måste använda minuter till att pressa ut den. Detta medför att vi sitter där och läser tidningen och låter tiden gå.

- Et eller andet skal de jo lave, mens det står på, som doktorn säger.

Skylten ovan kan passa i sammanhanget.

Att äta sig yngre

Man kan äta sig yngre och slippa såväl påsar under ögonen och håravfall. Det påstår den isländske författaren och hälsogurun Thorbjörg Hafsteinsdottir.

Men han får mothugg av läkare, som menar att det i stället gäller att hålla kroppen sund och frisk. Receptet är nyttig mat, minst en timmes fysisk aktivitet dagligen och att man avstår från rökning. Man blir inte yngre men får en biologisk ålder som är lägre än den kronologiska.

Södertälje i media

Nu på tisdag den 16 februari har Frukostklubben ett möte där man ska diskutera medias bild av Södertälje. Deltagare är bland annat Länstidningens publisher (vad nu det är?) och en chef från Tidningarnas Telegrambyrå. Moderator är Kjell Hasslert, vilket förefaller underligt med tanke på att han i egenskap av både stadsdirektör och koncernchef i högsta grad är part i målet.

Den som förväntar sig intressanta synpunkter kan anmäla sig på
www.sodertalje.se/frukostklubbenanmalan

Det håller på 7.30-9, utspelas i Trombon i Stadshuset och är kostnadsfritt.

Hej vad vi super!

Vi svenskar dricker i genomsnitt 5,7 liter ren alkohol per år. Det är mer än norrmännen med 5,26 liter men mindre än övriga Norden: Island 5,95 liter, Finland 8.69 liter, Danmark 9 liter och Grönland 9,08 liter. Och vi dricker mer och mer utom i Finland och Danmark som minskar sina rekordnivåer.

Siffrorna är från 2007 och redovisas i nyligen utkomna Nordic Studies on Alcohol and Drugs volym 26.

Siffrorna återspeglar inte särskilt väl det uppmätta rattfylleriet. Här är norrmännen mönsterförare med endast 1 onykter per 1000, följda av svenskarna med drygt 2 fyllon per 1000 invånare. Nu kan man naturligtvis säga att redan detta är för mycket. I storkonsumerande Danmark och Finland kör 3-4 respektive 5 onyktert. På de isländska ödebygderna anses det tydligen riskfritt att tuta och köra eller också är det enda sättet att komma hem. Så hamnar också 9 av 1000 i statistiken!

Även i fråga om dödsfall i alkoholrelaterade sjukdomar skiljer sig siffrorna åt. I Norge och Sverige gäller det 10 personer av 100.000. I Island är det bara 5 av 100.000 – i Danmark 43! Och statistiken ljuger inte – eller?

Vem behöver Länstidningen?

En bra lokaltidning ska upplevas med blandade känslor. Ledare, nyhetsreportage och andra artiklar ska ena dagen mötas av upprördhet, nästa dag av applåder. Den ska skrivas med engagemang av kunniga medarbetare med fruktbara kanaler in i såväl företag som offentlig förvaltning. Det ska märkas att den görs med entusiasm – dag efter dag.

Jag har under årens lopp haft mycket kontakt med Länstidningen, såväl som medarbetare som informatör. Under de åren tyckte jag nog att tidningen ganska väl motsvarade det inledningsvis nämnda. Man hade en färgstark chefredaktör som i långa och välskrivna ledare tog upp olika fenomen och inte sällan gick i härnad mot upplevda missförhållanden. Reportrarna visste vad som rörde sig inom företag, den kommunala förvaltningen och de kommunala bolagen. Kulturen fick gott om utrymme och visade på sina sidor vilket rikt kulturliv det finns i Södertälje.

Det var då det. Sedan sålde Centern tidningen till en liberal tidningskoncern. Ny chef blev en publisher, som ingen visste vad det var. Nu senast är det utbytt till tidningschef. Det kanske är samma sak?

Förändringen av tidningen har gått förvånansvärt snabbt. Som i många sammanhang kan det ta åratal att bygga upp något, som kan raseras på en dag. Rapporteringen kring utvecklingen i kommunen är fragmentariskt och osammanhängande. Referaten från livfulla fullmäktigedebatter har i stort sett avlösts av centralt skrivna partipamfletter på debattsidan. Att de är undertecknade av lokala förmågor lurar ingen. Kulturbevakningen har så gott som upphört.

Den som bara ser Södertälje genom Länstidningen upplever att livet här består av fotboll, ishockey och våldsbrott. Södertälje blir en ort man fräser förbi per bil eller tåg, oroligt sneglande sig omkring och hållande i plånboken. Redan idag finns det södertäljebor som svarar Stockholm eller Gnesta på frågan var de bor.

Detta har inte staden förtjänat. Det vet vi som bor här. Det vet också de elva som idag på debattsidan skrivit inlägget ”LT tar inte sitt fulla kulturansvar”. Förstanamnet är Christer Duke, som under 30 år var en mycket uppskattad kulturredaktör vid tidningen. Debattörerna vill helt kort ha en levande kulturdebatt, en pågående bevakning och porträtt av kulturarbetare. Man vill även ha sakkunnig recensionsverksamhet.

Svaret blir att man prioriterar annat än recensioner. Anledningen är att undersökningar visat att de var dåligt lästa. Orsaken till att de var detta tar tidningschefen inte upp. Uppenbarligen slog det aldrig tidningschefen och den stackars chef för kulturen, som tvingats skriva under svaret, att det var sakkunnigheten som brustit. En kvalificerad recensionsverksamhet kan inte bygga på att man fördelar inkomna böcker på medarbetarna för att förgylla deras fritid – och i bästa fall få tillbaka några rader om boken.

Förmånen av gratis böcker kan man ha kvar. Det finns ingen redaktion som har personella resurser att läsa allt. Men i grunden borde man diskutera vilka böcker som ska recenseras, t.ex. utifrån kriterier som lokal anknytning eller relevans för orten. Därefter bör man fundera på vem som lämpligen skriver en anmälan och detta kan vara en person utanför tidningen.

Svaret i övrigt till debattörerna består i hänvisningar till olika läsarundersökningar. Det är egentligen ett uselt svar eftersom det inte framgår hur frågorna ställts m.m. (som man frågar får man svar). Och alldeles oavsett vilka svar man får så är det tydligen dessa som idag styr innehållet i Länstidningen. Det är därför den blivit alltmer populistisk – och tyvärr fått lägre läsvärde.

Kommunala Telgebostäder

De kommunala bostadsbolagen tillkom för att garantera alla kommuninnevånare en bostad och detta till rimligt pris. Nu visar det sig att Telgebostäder tillskapat nya regler, som t.o.m. dess vd Eva Nygren karakteriserar som fyrkantiga – och som man tillämpar med en minst sagt rigid stelbenthet.

Detta innebär att man nu stänger ute kommunens skötsamma ungdomar om dessa inte har intyg på fast jobb det närmaste halvåret. Då hjälper det inte om de i åratal haft fast hyreskontrakt och betalat en hyra som ligger betydligt högre eller om de arbetat vid ett företag i flera år och ska fortsätta där – visserligen på vikariat men ändå. I det aktuella exemplet har den unga kvinnan företaget bakom sig med garanti om fortsatt arbete. Hon har dessutom sin mor som går i borgen. Förgäves – ”Vi arbetar inte så”, menar Nygren kameralt.

Vi har idag en lag om anställningsskydd (LAS) som bidrar till att unga människor har svårt att få fast anställning. Nu ska de som lök på laxen nekas bostad av kommunens eget bostadsbolag.

Vad ska Södertälje med ett bostadsbolag till när detta behandlar sina unga invånare nedlåtande, nonchalant och oförsonligt?

För några år sedan vägrade Telgebostäder hyra ut en studentlägenhet till en ung man som ville flytta hemifrån. Dessa ville man förbehålla utsocknes studerande. Då ingrep dåvarande ordföranden Erik Andersson. Det borde nuvarande ordföranden Ingela Nylund Watz göra i det här fallet.

Fattigaste kommunen

En rik pappa är viktigare än talang och utbildning, enligt en undersökning som den 8 februari redovisades i DN. Tyvärr snirklade skribenterna in sig i ett matematiskt och statistiskt resonemang som kändes lite för svårsmält i sammanhanget (dvs. i sängen med en bunt tidningar som skulle konsumeras på begränsad tid)(Det är i sin tur typiskt – det är aldrig mig debattörerna vänder sig till utan politiker och beslutsfattare som får sig grejerna serverade på tjänstetid av underhuggare)(Jag vet hur det går till).

I alla fall så fanns i anslutning till inlägget en ruta med statistik från SCB (31/12 2007). Denna visade i vilka kommuner som invånarna har mest respektive minst finansiella tillgångar. Danderyd ligger högst. Där ligger folk över 20 år på ett medianvärde på 218.000 kr.

I botten finns Botkyrka, Landskrona, Malmö och Södertälje med ett medianvärde på 30.000 kr. Jag menar att detta beror på att dessa tillhör våra främsta invandrarkommuner. Skulle man särskilja ”svenskar” och ”invandrare” så skulle gruppen svenskar har betydligt mer finansiella tillgångar och gruppen invandrare nästintill inget.

Om vi haft en regering som verkade för solidaritet mellan kommunerna i invandringsfrågan så skulle skillnaderna ha varit betydligt mindre både mellan de olika grupperna och kommunerna.

Iranska gubbar

Förra årets val I Iran gick uppenbarligen inte rätt till. Det står helt klart att en förändring i landet inte kan ske med demokratiska medel. Den religiösa skräckregimen med president Mahmoud Ahmadinejad och stor-ayatollah Hossein Ali Montazeri tänker bita sig fast till varje pris.

Demonstrationerna efter valfusket slogs ner med brutalt våld och nu använder man ett rättsväsende byggt på religiös flummighet till att fängsla och t.o.m. avrätta de som protesterar. Det är en metod man flitigt använt under de 30 år som gått sen shahen störtades. Hans regim var inte så mycket bättre och man önskar att Iran någon gång kan få en demokratisk och legitim regering.

Men än styr ayatollohrna och deras staffagefigur Ahmadinejad. De kommer att fortsätta att förtrycka och döda sin unga befolkning.

Kan åtminstone inte vår utrikesminister Carl Bildt protestera å de mänskliga rättigheternas vägnar?

Är Mugabe elverksdirektör?

Det kan vara ganska upplysande att rensa i gamla pärmar med räkningar och fakturor. Då inser man att det hänt en hel del ”sen senast”. Och det som hänt är genomgående att allt blivit dyrare. Detta är inga revolutionerande nyheter.

Men ibland håller man på att ramla av stolen. Det hände t.ex. när jag hittade elräkningar med dryga tiotalet år på nacken. Nu är elräkningar inte det lättaste att tolka men vad jag kunde se hade de följt konsumentprisindex – i Zimbabwe!

Tack och lov har jag bundit vår el i ett flerårigt fast avtal med landets billigaste producent, Vattenfall, efter att tidigare haft Telge Energi, som tillhör de dyraste. Det är synd om alla dem som har obundna priser denna vinter när priserna rusar i höjden.

Indirekt beskattning

Många av kommunens bolag går bra. Det är vi alla stolta och glada över. Bolagskoncernen går med stort överskott och kan ge vinsten till ägare, dvs. kommunen.

Men ibland undrar jag om man inte går med väl mycket vinst. Om t.ex. sophämtning, vatten och avlopp och annat bara kostat vad som behövts för att täcka verksamhetens kostnader så skulle jag kanske få behålla en tusenlapp. Det får jag inte och jag kan inget göra åt det p.g.a. kommunalt monopol. Så nu tar man min tusenlapp och ger till politikerna i Stadshuset. Jag vet inte vad de använder pengarna till, men det är nog inte det jag skulle ha gjort.

Med den skattebörda vi har i Södertälje får varenda arbetstagare och pensionär årligen avstå mer än fyra månaders inkomst. Av de återstående åtta månadernas inkomster går 1,6 bort i moms för de varor och tjänster vi måste köpa. Och fastighetsskatt måste alla betala, även om den numera kallas avgift.

Lägg på detta de kommunala monopolens indirekta beskattning enligt ovan.

Bilar och sjukvård

Det är besynnerligt med sjukvårdsreformen. Att amerikanare uppenbarligen hellre vill ha bilar och stora, skrangliga hus än vettig sjukvård?

Det skriver DN:s kulturchef Maria Schottenius (2010-01-31).

Ja, vi är många som undrar.