Södertälje toppar ifråga om p-böter!

I Södertälje behöver man inte komma många centimeter åt fel håll för att få parkeringsböter. Inte heller situationer där det sunda förnuftet talar eller där man i årtionden parkerat med sedvanerätt hjälper det mot regler, som tolkas som att ”man är skyldig till dess man bevisar motsatsen”. Helst ska man som parkeringsvaktbolag slå till utan föregående varning eftersom chansen att få in kosing ökar kraftigt.

Man kan även göra som den parkeringsvakt som bland annat tagit Brunnsängs centrum på entreprenad. Där finns på parkeringarna en liten skylt som anger att man ska ha p-skiva, vilket missas av många som ska göra ett ärende till någon av butikerna. Står man på platsen bakom och vid sidan av centret så slår han snabbt till och fixar några tusen. Däremot vågar han sig inte på den starkt frekventerade platsen på andra sidan gatan, mittemot stora entrén. Troligen är risken alltför stor för "ett välförtjänt" kok stryk.

Nu visar det sig att alla som anat att Södertälje utsätts för en p-terror har mer än rätt. Färska siffror från Sveriges kommuner och landsting som bearbetats av tidningen Dagens Samhälle visar att Södertälje ligger i en föga smickrande topposition. Av alla mångmiljoner man drar in är en tredjedel p-böter! I fråga om parkeringsböternas andel är det bara Stockholm/Solna och Malmö som ligger högre, medan andra jämförbara städer har hälften eller lägre (t.ex. Uppsalas p-botsandel av totala parkeringsintäkterna är bara sex procent, en femtedel av Södertäljes).

Paragrafryttarna i kommunen och parkeringsbolagen lever i en symbios med syfte att lugga stans bilister på maximalt med pengar. Att stoppa denna terror och få ner parkeringsövervakningen till en rimlig nivå vore ett vallöfte som skulle dra många röster.
.

Snart är det val - III

Idag har jag i brevlådan fått den första vallappen. Den är från Nationaldemokraterna, som med min röst vill bygga ”Södertälje – inte Bagdad”.
Nationaldemokraterna påtalar sin onekligen markanta framgång vid förra kommunvalet men konstaterar att ”trots detta lovade de etablerade partierna att gå samman för att hålla våra väljare borta från inflytande. Efter fyra år kan vi konstatera att de genom sitt agerande har bevisat att det inte är någon större skillnad på alliansen och vänsterblocket.”
Det sista är en sanning med modifikation. Problemet med samregerandet är att man sopat mycket av skillnaderna under mattan. Hur ska man kunna puckla på och ställa varandra till ansvars om man gemensamt kommit överens om den budget vi haft att leva efter under denna period? Hur ska väljarna veta vem som är ansvarig för vad? Visst har det gjorts försök att profilera sig på insändar- och debattsidor, särskilt i populistiska frågor – men resultatet har skrattretande ofta blivit att man trampat sina koalitionspartners på tårna. Kanske skulle man i stället ägnat en del av energin till att ta debatten med Nationaldemokraterna?
Det är egentligen bara i en fråga man sett en klar skillnad. Kommunalrådet Anders Lago har slagits med näbbar och klor för att få till stånd en ordning där fler kommuner tar ansvar för flyktingströmmarna, så att Södertälje slipper bära en så stor börda. I den kampen har inte Allianspartierna i Södertälje utmärkt sig och deras regering har hela tiden fegt hukat.
Hur det blir med ”Södertälje och Bagdad” i nästa valperiod är en öppen fråga. Vi kan nog förvänta oss en än mer intensiv kampanj från Nationaldemokraterna, vars veckotidning Nationell Idag beviljats stöd med 2.378.583 kronor från Presstödsnämnden (www.taltidningsnamnden.se, protokoll 2/2010). En ledamot som reserverade sig drabbades av personlig förföljelse medan nämnden i övrigt säger sig ha fått motta hundratals protester.
.

Religionsfanatiker mot sjuka

Stamcellsforskningen har länge betraktas med misstro och haft motstånd från främst vissa politiker och religiösa grupper. Nu har man i USA fått med sig lojala jurister och lyckats sätta en käpp i hjulet för många forskare. Det är kristna grupper och bland dessa Nightlight Christian Adoption, som bl.a. förmedlar överblivna embryon från provrörsbefruktningar till barnlösa par.
Stamcellforskningen går ut på att förhindra sjukdomar som Parkinsons, stroke, ALS osv. Den forskningen ska inte hindras av religiös fanatism och juridiska finter.
.

Snart är det val - II

Förr röstade vi på ett antal partier. Idag röstar vi på två block. Egentligen borde detta ha underlättat valet (förlåt vitsen) för oss. A eller B, vit eller svart, höger eller vänster. I viss mån stämmer det kanske också, vi vet tror i alla fall ”i stort” veta vad vi får från ena eller andra kanten. Vi vet att en röst på Centern är en röst på borgerligheten lika väl som en röst på Miljöpartiet är en vänsterröst. Om vi som liberaler röstar på Folkpartiet så gynnar detta en politik med kompakt moderat majoritet. Om vi röstar socialdemokratiskt så ger det en skjuts framåt för kommunisterna vid ett regeringsskifte.

Förr när vi röstade på ett antal partier var det Socialdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet som slogs om makten och ibland delade den. Sen släppte Centern in Moderaterna i sin regering och plötsligt blev denna ”ytterlighetsrörelse” rumsren och är idag ett av de största partierna. Om nu Mona Sahlin vinner valet så kommer hon att göra Kommunisterna ”rumsrena”. Sedan är det bara för missnöjda socialdemokrater, miljöpartister, folkpartister och kanske t.o.m. en och annan moderat att strömma till den leende, handfast f.d. gammelkommunisten Lars Ohly.

Förr röstade vi på ett antal partier, men det var inte roligt alla gånger det heller. När inte alla var inlåsta i block kunde sittande regering lita på hoppande majoriteter beroende på fråga. Då var det inte heller så lätt att förutse politiken, men man visste att den inte gick emot regeringspartiet. I alla fall inte så mycket. Idag beklagar Miljöpartiets Maria Wetterstrand att partiet måste ge upp sitt krav på allmän flyktingamnesti. Det hade hon säkert kunnat förhandla sig till de närmaste åren med Mona Sahlin eller Fredrik Reinfeldt om vi inte haft blocklåsningen.

Sen får vi se hur går för främlingsfientliga Sverigedemokraterna. I Landskrona får de vara med och samregera med de borgerliga, åtminstone i vissa frågor. I Södertälje har de mer eller mindre kört ihop övriga partier i ett enda block med gemensam budget. Vad det skulle innebära på riksplanet om partiet får fyra procent eller mer kan man bara drömma om. I värsta fall blir det som i Danmark där alla de övriga partierna börjat fiska i samma grumliga vatten i sin jakt på röster.
.

Bakvägsbeskattning

-Jaha, då har vi skrotat några gamla organ och tillsatt er istället. Gratulerar till nya myndigheten!
-Hurra, hurra!
-Vi tyckte den gamla blivit lite seg och kostade för mycket.
-Sant, sant.
-Men nu får ni ta hand om ruljansen.
-Hurra, hurr…. men vad får vi för pengar?
-Ni får ett litet startbelopp och sen en mindre summa årligen.
-Det kan vi bara gå runt på.
-Då får ni hitta på något.
——
-Jaha, vad ska vi göra nu då? Vi måste försöka få inte lite pengar.
-Kan vi inte inspektera och ta betalt för det.
-Ut och springa på bygden? Nja, hurrö…
-Nej, vi inför en obligatorisk inspektionsavgift.
-Får man det?
-Vem skulle hindra oss? Vi är ju tillsynsmyndighet!
-Okej, men då måste vi ut och inspektera.
-Inte alls, inspektionsavgift har inget med en rent fysisk inspektion att göra.
-Kan inte det väcka ont blod?
-Tja, vad spelar det för roll - och visst kan vi göra några inspektioner där vi delar ut papper med förslag och goda råd.
-Strålande, vi tar in pengar utan att behöva lämna den goa stugvärmen. Fast om man redan genomfört förslagen och de goda råden?
-Det får bli en bekräftelse på att man gjort rätt. Det måste väl ändå få dom på gott humör!

Inspiration till detta har jag fått från flera håll. I Södertälje måste fotvårdarna betala dryga summor till kommunens hälsovårdsmyndighet vilken de enligt utsago aldrig ser röken av. Våra museijärnvägar drivs av oavlönade entusiaster som vet mer om vad de håller på men än någon annan. Där ska nu Transportstyrelsen kapa åt sig en tredjedel av intäkterna för inspektioner. I och för sig förstår jag att den behöver pengar - vad kostar det inte att varje månad kräva in 10-20 kr av mig i trängselskatt? Hus som ska säljas ska numera energideklareras varvid man delar med sig av papper med allmänt kända goda råd på energibesparing - även om dessa till hundra procent är genomförda.

Snart är det val - I

Jag tror att många med mig har svårigheter att bestämma sig vad man ska rösta på. Såvida man inte tillhör kategorien ”En gång sosse alltid sosse”, ”En gång moderat alltid moderat” osv. Gör man det så är man antingen en cementerad icke-tänkare eller en tänkande analytiker som hittat hem. Och så finns det vi andra som tänker eller åtminstone tänker lite grann - och blir villrådiga. Om vi dessutom har erfarenheter från ett antal val kan vi i alla fall slå fast det inte finns något parti som till fullo motsvarar våra krav. Vi får nöja oss med det som uppfyller det mesta av våra önskningar (om vi ska utgå från löftena).
Problemet är att vallöftena kompromissas bort och politikerna utgår från att vårt kollegiala minne är kortare än fyra år. Dessutom finns det alltid frågor som aldrig kommer upp i valrörelsen, men som ofta blir stora stridsämnen under mandatperioden. Det kan gälla kommunikationer, sjukhus och andra väldig konkreta vardagsnära saker, som inte riktigt platsar på valaffischerna. Det är de frågor som väcker människors vrede och leder till demonstrationer. Eller resignation - nu har de makten och vi kan inget göra. Vid nästa val räknar man med att vi glömt det, vilket vi oftast gör när man bombarderar oss med de stora frågorna om skatter, arbetslöshet, vård och omsorg osv.
.
.

Jordens små arbetare

Jag vet inte om detta är sjuk humor när den är som sjukast. På en f.d. kyrkogård i västra Sverige har man placerat en staty i form at två maskar som reser sig ur grav-jorden upp i luften som om de hungriga ropar efter mera mat.
.
.

Kan vi inte få tillbaka generaldirektörerna

Nu har bilbesiktningen i Sverige öppnats för konkurrens. I stället för en enda myndighet får vi nu ett antal konkurrerande besiktningsföretag. Konkurrens är bra - då måste man slåss om kunderna vilket medför lägre priser eller mer för pengarna. Det är väl det man fått lära sig. Nu vet vi bättre. Redan innan ”reformen” (man använder gärna positiva begrepp för att maskera idiotiska beslut) stod det klart att någon prissänkning kommer det inte att bli. Tvärtom kan vi räkna med högre priser!

Nu är detta ingen engångsföreteelse. Sedan elmarknaden släpptes fri har priserna exploderat. Tarifferna för elförbrukning och eldistribution är osannolika om man jämför med fakturor för tio år sedan (brukar finnas i någon gammal pärm). Kollektivtrafiken är fortfarande ett skämt som rasar samman om det regnar eller snöar eller om solen skiner. Det är bara priset som ökat. Inom barnomsorgen har inte avgifterna ökat, men kvalitén minskat eftersom de privata ägarna hellre stoppar pengarna i egen ficka än investerar i personal och material. Nya aktörer släpps in i sjukvården, vilket komplicerat för både landsting och patienter. Ingen har vunnit på det utom förmodligen de nya aktörerna.

Det följer hela tiden samma mönster - privatisering för privatiseringens egen skull; inte för att det ska bli enklare och billigare för konsumenter och patienter.

Kan vi inte få tillbaka generaldirektörerna som i sina pampiga uniformer likt Överbefälhavaren styr över post, järnvägar, landsvägar, sjukvård och allt det där som vi så gärna vill ska fungera och vara enkelt att ha att göra med.

Månglarna inom skola, vård, omsorg, bilbesiktning och allt det andra kan förpassas att driva skönhetssalonger, verkstäder och boutiquer.
.
.