Busshållplatsdoktrinen

Idag fick jag ökad kunskap om vilka regler som styr etableringen av handel i Södertälje. Det är kunskaper som både gör mig klokare och mer förvirrad. Grundregeln vad gäller matvaruhandel är att den ska ligga intill en hållplats som var 15:de minut frekventeras av buss. Detta för att pensionärer och unga utan bil annars inte skulle kunna komma dit. Stadsbyggnadsnämndens ordförande och ledaren för Vänsterpartiet Staffan Norberg viker en inte tum från detta enligt lokalpressen.

Nu är det så med pensionärerna att de flesta är ganska pigga och många har bil, så jag tycker det är fel att dra alla över samma kam. Vad gäller de unga utan bil så brukar de överlåta åt mor och far att handla eller sig skjutsas till affären. Då upplever nog unga utan bil det som ett större bekymmer att Staffan Norberg aktivt medverkat till att stadens sista biograf slängts ut. Det upplever även en bilburen pensionär som jag som en stor förlust. Samtidigt är det svårt att se logiken – t.o.m. i DDR ansågs kulturen väl så viktig som mat.

Det är över huvud taget svårt att förstå busshållplatsdoktrinen. Varför ställer man inte samma krav på all slags handel? Varför var 15:de minut – är det en katastrof om bussen kommer varje halvtimme?

Enligt Staffan Norberg ömmar man för handeln i de centrala delarna av Södertälje och Järna. Frågan är om detta görs bäst med tvångspolitik. Vi har redan idag ett centrum i Södertälje, som i flera avseenden är beklämmande. Dominerande är ekiperingsbutikerna och mellan dessa har samtliga banker, ramaffärer, urmakare och optiker klämt in sig. Här finns också apoteken, utom det lilla sjukhusapoteket. Är detta en vettig koncentration?

Vad man inte förstått är till exempel att vi som bor på andra sidan kanalen gärna vill ha ett eget, stor och lättillgängligare apotek och egen Systembolagsbutik. Moraberg eller Weda vore toppen, här finns mängder av gratis parkeringsplatser – och busshållplatser.

Staffan Norberg & Co har skickat oss till Kungens kurva för att gå på bio. Då kan vi lika väl även uträtta resten av våra ärenden där eller i Skärholmens fina, väderskyddade centrum. Handelspolitiken i Södertälje beskrivs bäst av vidstående skylt.

Hellre service än diktat

Den stora parkeringen vid sjukhuset har stängts av temporärt för mätningsarbeten. Detta kom som en överraskning för de flesta. En annan parkering finns i närheten men är svår att hitta till. I den situationen kände sjukhusbesökare sig tvungna att parkera på tvivelaktiga platser, vilket naturligtvis resulterade i parkeringsböter.

På något sätt är detta en återkommande situation i Södertälje. Gator och platser stängs av temporärt eller helt. I förvirringen ställer sig bilister på otillåtna ställen – och blir lappade.

Eller också upptäcker stadens parkeringsmyndighet att bilister tagit sig för att parkera i förbjuden terräng (dvs. vägkanten) under många år. Parkeringsvakter sänds ut med böteslappar.

Om nu parkeringskontoret varit en serviceorganisation – hur hade man då agerat? Jo, i det första fallet hade parkeringsvakternas främsta uppgift inte ha varit att bötfälla utan att patrullera runt och hjälpa bilisterna till en annan parkering. I det andra fallet hade man dagarna innan lagt lappar i brevlådorna med information att nu gäller en annan ordning.

Bättre kommunal information - utan politik

Södertälje kommun ska förstärka kommunikationen med medborgarna. Kommundirektören Ulla-Marie Hellenberg vill anslå ytterligare en miljon för att kunna ge ut tidningen "Ditt Södertälje" tio gånger om året i stället för fem gånger. Det är ett utmärkt initiativ. Den kommunala verksamheten i Södertälje behöver mycket mer av genomlysning och vara mer transparent. Frustration och missförstånd kan annars lätt uppstå och det gynnar inte demokratin i ett läge där främlingsfientliga och nazistiska partier vinner anhängare. Nu får vi bara hoppas att informationschefen Mattias Johansson förmår att skapa en intressant publikation med en levande journalistik.

Och låt oss där slippa meningslösa partsinlagor från partierna. Som jag tidigare skrivit så får partierna redan partistöd tagna från våra skattepengar och behöver inte åka gratis på den kommunala informationen.

Sojabönor och kikärtor

Vi skulle köpa sojabönor till en rätt som vi sett ett gott recept på. Sojabönor var en av ingredienserna. Men var tusan fanns de i butikens sortiment? Jag letade. Hustrun började leta. Ett butiksbiträde slöt upp. En kollega till henne. Alla fyra letade och diskuterade. Det lät ju så vanligt, det där med sojabönor. Då kom den femte, en man med invandrarbakgrund och talade om att det går lika bra med kikärtor. Vi tackade för det sakkunniga rådet och gick hem med kikärtorna. Det är så civilisationen utvecklas - man lär av varann. Även i detaljerna.

Fotoutställning

Igår öppnade Sundbybergs Fotoklubb en utställning med foton av tolv fotografer, däribland jag. Mina foton ses på (den usla) bilden här intill. Vi har arbetat hela hösten med olika teman: rött, rörelse, porträtt och efter mörkets inbrott. Varje fotograf har tagit tre bilder per tema och av dessa har en röstats fram. Det är dessa vinnarbilder som nu visas i en utställning som blivit väldigt inspirerande. Mitt kvällsfoto fick mycket beröm av åskådare, vilket gladde mig. Vore roligt om ABF i Södertälje kunde ta hit utställningen.

ABF, Esplanaden 3C, Sundbyberg. Mån-tor 8.30-17.00, fre 8.30-15.00, lunch 12-13. Pågår till 31 januari.

Täljerevyn

Årets lokalrevy "Det brinner i knutarna" är riktigt bra. Men så var mina förväntningar inte höga efter förra årets produktion. Lotta Arvidssons sångnummer är helproffsiga. Staffan Norberg får sig en välförtjänt känga för sitt agerande vid biografnedläggningen. Stadsdirektören och koncernchefen Kjell Hasslert får räkna med att vara ett stående inslag i lokalrevyn, men jag tycker aldrig man lyckats göra något riktigt bra av honom. Antingen skjuter man över målet eller också under. För det mesta över.

Förklaringen kan finnas på programhäftets sida 3 där Telgekoncernen, vars chef Kjell Hasslert är, förkunnar att man sponsrar Södertäljes kulturliv. Till detta räknas Täljerevyn och man biter som bekant inte den hand som föder en. Men man kan ju nafsa och låtsas bita...

Bonusar för kloka beslut?

Svenska staten vill stoppa bonusar till de högsta cheferna, men får mothugg av andra ägare. Finska statens representant säger enligt DN att det inte handlar alls om att höja ersättningarna, utan att få ledningen att springa fortare och fatta kloka beslut!

Måste ledningen utöver sina miljoninkomster få ytterligare kulor för att fatta kloka beslut (eller omvänt: får man inte bonusar så blir besluten korkade...)?

Dold agenda II

I förrgår skrev jag om en ledande centerpartists haranger. Då kommer ortens andra tidning, den gratisutdelade och där står exakt samma text! Man kan ana ytterligare likriktning i lokala media, eftersom den stora lokaltidningen ägare köpt den lilla gratisutdelade (lilla och lilla - den når samtliga hushåll, medan hälften anser sig vilja betala för den stora).

På den lilla tidningens förstasida tar chefen för den stora - publisher kallas hon av någon outgrundlig anledning - till ord för första gången och talar om att nu ska den lilla bara utkomma en gång i veckan. Hon hänvisar lite svepande till dåliga tider och att motsvarande neddragningar gått bra på andra orter.

Tendensen med försämrad information är likadan på andra håll. Vilja till att föra ut nyheter med levande journalistik är borta. S.k. kommunikationsdirektörer har ett sätt att tänka och agera som jag inte begriper. Från kommunens sida kom härförleden ett informationsblad med sedan länge kända nyheter samt en partienkät (vad nu den skulle där att göra - partierna får pengar från det offentliga till sin verksamhet och propaganda, så Södertäljes hårt beskattade invånare ska inte behöva bistå med mera). Telge-koncernen är en helt vit fläck och har alltid varit. Där tycks Wallenbergsdoktrinen råda - att verka men inte synas. Förra veckan kom AstraZenekas fina personaltidnings sista nummer. Denna informativa tidning, gjord med en glimt i ögonvrån, läggs ner av kostnadskäl.

Information får inte kosta något idag. Nu är det Internet som gäller. Vad informationsdirektörerna inte fattat är att den tryckta informationen är något som man får i handen och läser. Webbsidor är något man söker sig till i mån av tid och intresse. Nu är det så att du och jag har begränsat med tid framför datorn och när vi väl sitter där så är det mail som ska kollas och räkningar som ska betalas. Därutöver finns det sociala sammanhang där man umgås med andra och sajter som ligger nära var och ens egna intressen. Och dessa är sällan kommunala handlingar eller att ägna sig åt jobbfrågor på sin fritid.

DN-kortet och Österbybruk

Annandag jul körde vi 20 mil upp till Österbybruk i Roslagen. Min fru hade önskat sig en spa-vistelse eller liknande i födelsedagspresent. Lägligt nog annonserade DN att man med DN-kortet kunde få helgrabatter på några ställen. Vi valde Österbybruk, en härlig gammal bruksmiljö i ätten Thams ägo.

Enligt gästgiveriets annons skulle vi mötas av champagne, egentillverkad choklad samt fruktfat.

Eftersom väglaget var som det var åkte vi i god tid och kom fram en timme före incheckningstid, men vårt rum var iordning. Något fruktfat och champagne fanns inte, men detta skulle komma upp när vi drack té på eftermiddagen. Jag vet inte hur rummen generellt ser ut i den anrika byggnaden, men vårt var påvert i alla bemärkelser och skulle nog klassas som vandrarhem i en större jämförelse.

Mycket riktigt fanns det där efter téet. Den minsta flaskan champagne, fyra hemgjorda chokladbitar och vad vi tror skulle föreställa fruktfat - ett martiniglas med två stycken små bär, sådana där gula med torra blombladen kvar runt om (se bild). Började ana oråd.

Spökvandringen på slottet ställdes in p.g.a. sjukdom. Den i förtid beställda massagen hade missuppfattats till nästa dag (hemresedagen). Annandagen är tydligen en hård dag i Roslagen och vi började frukta för kvällens middag.

Men där blev varken vi eller de övriga 11 gästerna besvikna. Mat och dryck var perfekt. En ensam kock slet i köket och den ensamma servitrisen gnodde med sitt.

Dagen efter hanns massagen med under den halvtimme som jag ägnade åt att skrapa fram bilen under ett kompakt istäcke. Massagen blev något försenad eftersom massören inte fick igång sin bil och utfördes i ett rum i stora slottsbyggnaden, som inte varit uppvärmd på länge.

Vi tog oss hem i kylan, men fick i likhet med mängder av andra bilar stanna vid en mack utanför Uppsala för att tina upp spolarvätskans munstycken med varmt vatten. En knappnål lär också gå bra.

Men DN-kortets rabatter kommer vi att granska extra noga i fortsättningen.

Dold agenda

Människor som valt att verka, leva och bo i Södertälje ska uppleva och veta att har makt över och egna möjligheter att förverkliga sina drömmar.

Hallelulja, villa man utbrista inför denna harang från Centerns ledande figur i Södertälje kommun. Men det är så här vi väljare ska matas inför det kommande valet. Det är välbekant.

När får vi veta vad man egentligen tänker göra? Då när man duperat tillräckligt många att rösta på sig? Efter att socialdemokraterna vunnit landstingsvalet föra gången beslöt man lägga ner vårt sjukhus - det framgick inte av några valmanifest. Tack och lov fick man backa. Och efter förra valet skulle kommunens ledande bygga över Marens vattenspegel. Inte heller detta fanns angivet i förväg. Tack och lov fick man rejäl på tafsen för dumheterna. Ingen trängselskatt, lovade socialdemokraterna i Stockholm, och införde den. Trängselskatten bort, lovade borgarna i nästa vända - och behöll den.

Och var i Alliansens vallöften senast framgick det att man skulle sälja ut allmännyttan till reapriser och låta ett fåtal boende skära guld på bekostnad av oss andra? Eller att man skulle låta en maktblind folkpartist besluta att sjukhusens patienter ska äta oaptitlig uppvärmd mat de närmaste fem åren?

Ingen bio i Södertälje

Igår ville vi gå på bio, men skulle vara tvungna att köra till Kungens kurva i mörker och snöblask. Så det blev inget. Kan inte komma över det vansinniga att kasta ut enda bion. En av landets största kommuner och den saknar en biograf. Det borde ha gått att jämka samman ekonomiska intressen och kraven på en kulturellt fungerande verksamhet.
Typiskt nog togs beslutet av de som tidigare medverkade till försämringar för Stadsbiblioteket. Det gamla kultur-Södertälje är bara ett minne blott.