Alma Johansson och det armeniska folkmordet 1915

1915 bevittnade den svenska missionären Alma Johansson det armeniska folkmordet. Ännu idag åser fredsbevarande styrkor och hjälparbetare brott mot mänskligheten och tvingas då inta roller och utveckla färdigheter som de inte primärt var utsända för. Exemplet Johansson visar på de komplexa roller kvinnor har som säkerhetsaktörer. Traditionellt sett har kvinnor inte setts som beskyddare utan som krigens passiva offer.

Så presenteras den föreläsning som Maria Småberg ska hålla i Lund den 16 april under Humanist- och teologdagarna. Temat för dagarna är ”Nya vägar/Nya världar”.

Maria Småberg är forskarassistent i historia och lärare i freds- och kon¬fliktvetenskap vid Historiska institutionen. Hennes avhandling handlade om Israel-Palestinakonflikten.

Det ska bli intressant att läsa referatet från föreläsningen eller intervju med Maria Småberg i Länstidningen.

Översättningstelefon snart verklighet?

Med teknik från Google ska mobiltelefoner kunna översätta tal i snudd på realtid. Det skriver tidningen Tech World i sitt senaste nummer.

Google har redan i dag en kraftfull översättningsfunktion i sin sökmaskin för text. Idag klarar den 52 olika språk. Företaget har också en relativt väl fungerande teknik för röstigenkänning.
Nu planerar företaget att baka ihop dessa lösningar för att kunna översätta tal i nära nog realtid. Redan inom ett par års tid ska tekniken vara färdig, är det tänkt. Om det hela lyckas är tanken att lösningen ska kunna inkluderas i en vanlig mobiltelefon, skriver tidningen.

Fortfarande återstår ändå en hel del arbete med framför allt röstigenkänningen.

Hit går dina pengar

Länstidning redovisade häromdagen vart våra skattepengar går. Det gjorde man genom att tala om hur stor del av en 100-lapp olika verksamheter kostar. Pedagogiskt och bra – men skriver man att en verksamhet kostar en femma låter det billigt, nästan gratis.
Rättvisare vore att ta t.ex. en månadsinkomst på 30.000 kr. Av denna går cirka 10.500 kr i kommunalskatt. Det blir 105 stycken 100-lappar per månad. På ett år blir det 12x105=1.260 stycken 100-lappar.

Då blir det så här:
Grundskola 28.148 kr
Funktionshindrade 21.407 kr
Barnomsorg 14.087 kr
Gymnasieskola 11.907 kr
Sociala insatser 9.059 kr
Socialbidrag 8.215 kr
Kultur och fritid 5.960 kr
Gator, vägar och parkering 2.810 kr
Vuxenutbildning 2.104 kr
Arbetsmarknadsåtgärder 2.092 kr
Räddningstjänst och skydd 1.499 kr
Park- och naturmark 756 kr
Miljö och hälsoskydd 277 kr
Årets underskott 731 kr
Övrig verksamhet 1.966 kr

Summan blir runt 126.000 kr motsvarande fyra månaders inkomster. Om man ska tala om utdelning så är denna skral på skolsidan. Trots att man i det här exemplet lägger sex veckors lön på skolan så tillhör Södertäljes skolor de med lägst betyg i landet.

Hellre pengar till behövande än scoutstugor

Man behöver inte traska runt länge i skogarna förrän man ramlar på en scoutstuga. De finns överallt trots att de uppenbarligen bara används ett fåtal tillfällen under året. Scoutstugor är en av de företeelser som finansieras med medel från Allmänna Arvsfonden.
Arvsfonden administreras av Kammarkollegiet. Under 2009 kom det in 1.710 arvsfondsärenden till Kammarkollegiet. I dessa fanns det ett testamente i 1.165 fall med begäran om att kollegiet skulle godkänna den avlidnas testamente till förmån för någon annan än fonden. Antalet dödsbon där egendom skulle helt eller delvis avvecklas för arvsfondens räkning uppgick till 607.
Arvsfonden får egendomen om den inte har testamenterats till någon annan eller om den avlidne var änka eller änkling och om det inte finns några arvsberättigade släktingar efter den först avlidne maken. En förutsättning är att dessa exempelvis inte tidigare fått ut vad de är berättigade till. Arvsfonden kan också få egendom genom bland annat gåva, testamente och förmånstagarförordnande i försäkringsavtal.
Hundratals miljoner kronor spills genom fonden ut över landet – inte till drift av verksamheter, men till försöksverksamheter och investeringar. Till de sistnämnda hör scoutstugor och liknande.
Frågan är om vi inte har tillräckligt av sådana och om inte pengarna i stället kan användas till behövande.

Dyraste kommunen

Södertälje är landets dyraste kommun att bo i vid sidan av Lund. Det har Hyresgästföreningen nu konstaterat. Man har tittat på skatter och hyror. Nu är Södertäljes hyror bland de lägsta i länet, så det är alltså skatterna det hänger på. Det bekräftar även kommunalrådet Anders Lago.
2009 gick kommunen back 33 miljoner kronor främst beroende på ökade kostnader för placeringar av barn och unga samt försörjningsbidrag.
Det sistnämnda beror på att Södertälje har en exceptionellt stor invandring. Kostnaderna för detta borde vara ett statligt ansvar så alla får dela på kostnaderna. Idag finns det kommuner som inte tar emot flyktingar och inte heller behöver ta del av det ekonomiska. Det är skamligt och osolidariskt.

Insamlingsorganisationerna torpederar sig själva

Röda korset arvoderar sin ordförande Bengt Westerberg med 820.000 kr per år. Avslöjandet har lett till att färre vill skänka pengar till organisationen. Det är ju nödlidande man vill hjälpa, inte att göda chefer med feta arvoden som de flesta löntagare bara kan drömma om.

Nu visar det sig att Margareta Nilsson, som är ordförande i det betydligt mindre Diabetesförbundet, har sett till att få en årslön på 713.000 kr. Detta har skett genom internt trixande och hemlighållits tills DN ringde upp och ställde frågor.

Som jag alltid har predikat: Mygla aldrig, ty i alla organisationer finns en liten kamrer som förr eller senare lyfter telefonluren!

Margareta Nilssons ersättningar har höjts med en halv miljon på åtta år.
- 2001-2003 fick hon runt 225.000 kr men arbetade inte heltid
- 2004-2005 gick hon in på heltid när kanslichefen slutade och arvodet höjdes till 420.000 kr. Sedan anställdes en ny kanslichef men arvodet fick hon behålla.
- 2006 höjdes det till 476.000 kr
- 2007 höjdes det ytterligare till 605.500 kr
- 2009 höjdes det i december till 713.200 kr

Westerberg och Nilsson har gjort sina organisationer en stor otjänst som ytterst drabbar nödlidande, handikappade och sjuka.

Brottsporträtt och konsumkvitton

Tidningen Metro har idag en nyhet om en elitfotbollsspelare i ett av våra mera framstående lag, vilken grovt misshandlat en man. Artikeln är illustrerad med vidstående porträttbild, som är så bearbetad att den inte liknar något.
Jag förstår inte varför man publicerar bilder som inte tillför ett skvatt. Kan man inte lägga in annonsen Köp Solstickan i stället – om det nu behövs spaltfyllnad?
Ett annat exempel var när Expressen för ett antal år sedan hade en artikel där reportern i en butik stött på en då jagad kändis, nämligen Björn Borgs svenska exfru. Hon ville inte ha med reportern att göra utan slängde kvitto på honom. Tidningen illustrerade mycket riktig ”misshandeln” med kvittot i faximil.
.....

Pigan RUT

Varför älskar våra politiker skatter? Jo, så är det. Oavsett parti och vad man står för så älskar man skatterna. Det är de pengarna man lattjar med när de nödvändiga kostnaderna är betalda. Kan man sedan sälja av lite allmän egendom – ofta till fördelaktiga priser så affärerna snabbt går igenom – så får man ytterligare kapitaltillskott. Påfallande ofta är det usla affärer men man räknar med att det kollektiva minnet är kort. T.ex. när den borgerliga majoriteten i Stockholm sålde stadens energibolag till ett finskt dito, som idag skär guld med täljkniv när man skinnar stockholmarna.
Det är ytterst detta det handlar om i diskussionen kring RUT-avdraget. Avdraget är en skatterabatt, eller i slutändan en skatt man inte behöver betala utan kan använda till städhjälp.
En framträdande kommunist i Södertälje, som tidigare varmt vurmat för lokalvårdarna, kallar idag den yrkesgruppen för pigor och önskar att RUT-pengarna i stället skulle gå till den kommunala hemtjänsten. Vad kolchosdrömmarna missar är att den kommunala hemtjänsten vänder sig till människor utifrån ett socialt eller medicinskt behov, vilket inte alltid är det som mottagarna definierar som sina behov.
RUT har medfört att många unga kvinnor startat företag där både de själva och tusentals andra hittat vägen till en egen försörjning. Visserligen kostar det staten en del, men det är företag med en glädje och livskraft, vilket är mer än man kan säga om alla de arbetsmarknadsprojekt som sjösatts med mångmiljonbelopp, för att sedan dö sotdöden.
.....

Papper och patienter

Min läkare klagar över att administrationen ökar. Allt mer tid går åt att fylla i papper efter varje patient, tid som går ut över behandlingstiden eftersom läkarnas arbetstid är densamma. Min tandläkare har samma bekymmer.
Det är inte bra när kvalificerade yrkesmänniskor måste ägna tiden åt blankettfylleri i stället för det de faktiskt är utbildade till.
Sen undrar man vem som tar hand om dessa tonvis med blanketter – växer det fram en ny, offentligavlönad kader av blankettgranskare? Vem tjänar på allt detta? Är det över huvud taget något som ger en vinst?
Dessutom visar det sig att jag inte längre kan gå till min vårdcentral för att ta de prover denne privatläkare vill ha. Provtagningscentralerna är numera en handelsvara. Den provtagning, som vårdcentralens ordinarie personal skötte och som var väl bekant med många av patienterna, har ”bytt ägare” ett par vändor det senaste året. I mitt fall finns rätt ägare på sjukhuset respektive vårdcentralen i Hovsjö.
Jag vill ha en statlig sjukvård där man kan gå till vilken behandlande institution som helst och få adekvat och likvärdig vård. Köp och sälj inom vården är politiskt idioti, liksom inom skolan, äldreomsorgen och förskolan.
.....

Röja dödsbon

Efter att under några dagar ha hjälpt till att röja ett dödsbo har jag fått en annan syn på min egen tillvaro. Det charmiga sparande på olika prylar i kombination med ovilja och oförmågan att slänga kläder och prylar, vilka jag aldrig använder, fyller utrymmen i mitt hem. Dessa kan jag använda för andra ändamål – eller åtminstone göra lättare att städa.

Mycket av det man har är minnen, men det mesta är bara begagnat. Det ska ingen annan behöva slänga.
....

Påven och toaletten

Jag vet inte om det finns någon religion som är helt frisk och sund. I alla fall har jag inte hittat någon. Och även om en religion kan te sig hyfsad som rättesnören i vardagslivet, så kan dess utövare förefalla märkliga och till och med skrämmande.

Den katolska kyrkan har det senaste decenniet blottat den ena unkenheten efter den andra. Idag visar det sig att självaste påven hjälpt en av sina underhuggare, som misstänks för att ha förgripit sig på en liten pojke.

Artikeln som redovisade detta hade en bild av påven. Intill fanns en annons med bl.a. en toalettstol. Jag fick lust att trycka på spolknappen.
....

Folkmord och politik

I Södertälje härstammar var femte invånare från kristna samhällen i Turkiet och Mellersta Östern. Med sig hit har de berättelser och i enskilda fall även egna minnen från de massakrer som inträffade för snart hundra år sedan i Turkiet då det osmanska samhällen bröt samman och det nya Turkiet uppstod.

Att det var massakrer är obestridligt och inom gruppen svenskar med turkisk bakgrund betraktar man det som folkmord och har krävt att det även ska ses som sådant i officiella sammanhang.

Under hand som integrationen fortskridit har kraven artikulerats i press och politiska församlingar. Från att ha varit ett särintresse har frågan vuxit och man har fått ökat sympati från fler håll. Sentida ättlingar arbetar politiskt och har poster i såväl kommunsom riksdag.

Så småningom insåg Socialdemokraterna att här fanns röster att vinna och fick med sig Vänsterpartiet och Miljörörelsen. När frågan hamnade i riksdagen fanns det en majoritet som slog fast att det skett ett folkmord av armenier i Turkiet i början av 1900-talet.

Vad jag kan förstå var det ett vidrigt folkmord, men det känns konstigt att just vår riksdag ska slå fast detta. Detta är inte något som vi väljare tagit ställning till i senaste valet lika lite som de massakrer vilka inträffat i Balkan, Uganda, Östtimor osv. Detta bara i modern tid. Går vi ett 100-tal år tillbaka så lär listan bli lång, tyvärr. I konsekvensens namn borde den svenska riksdagen kategorisera även dessa och stämpla valda tillfällen som folkmord.

Nej, det ska man inte göra. Politiker ska inte skriva historia. Det ska oberoende forskare göra.
......

Ruwaida ringer

Miljöpartiet, som vill ge sken av att bestå av rättskaffens människor, är försett med en toppolitiker som heter Yvonne Ruwaida. Denna har nu avslöjats med att bränna av nära 45.000 kr i telefonsamtal vilket vi andra får betala. En mindre del ska hon nu betala eftersom det var privatsamtal. Vilket som är vad kan man dock inte kontrollera.

Redan 1999 brände hon 70.000 kr på taxiresor, som hon måste göra p.g.a. ”hög arbetsbelastning”. Även detta fick vi andra betala samtidigt som vi inandades avgaserna från taxiresorna. Tack för det.

Dessutom sprätte hon vid denna tid iväg ytterligare 200.000 kr med det kreditkort hon fått av Riksdagen (varför i Herrans namn ska alla riksdagsledamöter få ett kreditkort?). Först efter påstötningar lämnade Ruwaida in kvitton som underlag.

Mona Sahlin hade också ett kreditkort från Riksdagen vilket landade i den s.k. Toblerone-affären och medförde att hon försvann från den politiska scenen några år. Hon fick stå i skamvrån kan man såga.

Där borde även Yvonne Ruwaida tillbringa några år. Att få väljarnas förtroende och sedan utnyttja detta till att leva loppan på deras bekostnad är inte ett beteende värdigt en politiker.
....

Förtidspensionärspartiet

I Södertälje finns Pensionärspartiet, som hittills tytt sig till Alliansen. Efter en maktstrid inför öppen ridå kommer nu dess ordförande Berit Lagerwall att avgå i samband med kommande val.

Makten har i stället intagits av Thorwald Arvidsson, 61, som är egenföretagare och har varit med i de flesta partierna från moderater till socialdemokrater plus att han startat ett par enfrågepartier. Det förefaller som om egenföretagandet handlar om politik, men det kan vara en synvilla. Att Arvidsson är egenföretagare betyder i alla fall att han inte är pensionär, vilket jag upplever som något besynnerligt – ska inte ett pensionärsparti bestå och ledas av pensionärer?!

Partisekreterare blir Mikael Savemark, 54 år och förtidspensionär. Det är glädjande att en person som inte har förmåga att verka inom arbetsmarknaden ändå har kraft att inneha en central position i en valrörelse. Står honom krafterna bi kan han hinna med ytterligare 2-3 valrörelser innan han blir ålderspensionär.

Det finns fyra till i styrelsen. Aina Abrahamsson är 88 år, Åke Göransson är 72 år och Lillemor Öberg är 68 år. Den fjärde uppges i lokaltidningen heta Markku Ratailainen, men någon sådan finns inte i stan. Två personer med snarlika namn är Markku Rantanen, 56 år, och Markku Rautiainen, 59 år. Oavsett vilken det är torde han vara förtidspensionär.

Mobila foster

Numera kan man kolla in den kommande arvingen i mobilen med hjälp av ett MMS (alltså ett bildmeddelande). Den, som saknar mobil med den förmågan, kan i stället få bilden med e-post.

Det är den privata mödravårdsmottagningen Mama Mia, som lärt sig utnyttja dagens teknik till att sända ultraljudsbilder och videoklipp. Skärpan på bilderna är lika bra som den som barnmorskan ser på sin skärm.

Isländsk ilska

Island ska ersätta Storbritannien och Holland med ofattbara 40 miljarder kronor. Det är pengar som några riskkapitalister i det isländska bankväsendet förskingrat från sparare i de två länderna. Nu har deras regeringar ersatt spararna, men kräver i sin tur beloppet av Island.

Man kan förstå islänningarnas ilska och vanmakt. De är ett arbetsamt folk där många haft fler arbeten. Genom avtalen har man – särskilt inom den offentliga sektorn – kunnat bygga upp enorma pensionsfonder. Jag studerade detta vid en reportageresa ett halvår innan Lehman gick konkurs och utlöste en global finanskris. Att bli pensionär innebar för många att bli lite av kapitalist.

Redan då fanns det hos en del farhågor. Islänningar for världen runt och köpte fastigheter, banker, flygbolag och företag. Bankväsendet hade just avreglerats och man använde pensionspengarna som säkerhet i de första stora affärerna. Någonstans på vägen blev lånen större än säkerheterna och till slut blev det en enda stor lånekarusell där säkerheten bestod i allt det man redan ägde (som var köpt för lånade pengar).

Hemma i Island tjänade man sin lön i isländska kronor men lånade billigt i euro och dollar. Det var swing i ekonomin. Privat köpte man stora bilar och byggde stora hus, offentligt byggde man ännu större hus.

Sen sprack bubblan och som ringar på vattnet får investerare och småsparare runt om i världen se sina pengar gå upp i rök – de pengar som ytterst används i den isländska boomen. I Sverige ser vi detta i den dagsaktuella tvisten mellan norska Acta och tusentals småsparare, vilka ingetts föreställningen att deras pengar var säkra och aldrig kunde försvinna. (Att banker och kapitalinvesterare generellt sett är en bunt samvetslösa skurkar och förskingrare är en annan historia.) Islänningarna skulle plötsligt betala sina euro- och dollarlån med en krona som tappat stort i värde - eller omvänt: lånen och amorteringar växte till enorma belopp.

I Storbritannien och Holland håller man sina småsparare skadeslösa men i andra länder blir man blåst.

Att islänningarna får hjälpa till att betala för kalaset är inget att beklaga. Det går inte att leva över sina tillgångar – en dag kommer pay-back-time. Men vad som förvånar är att de, som spekulerade bort alla tillgångarna, inte ställts till svars och uppenbarligen lever gott – fast inte i Island.
....