Detta med julkort

I lådorna finns julkort och nyårshälsningar som postades för hundra år sedan. Kortet här intill är poststämplat 1905. Det är vanligtvis kort i storleken A7, som det går åtta på en A4 på. Motivet är ofta målat av Jenny Nyström. Postgången måtte en gång i tiden ha varit lika revolutionerande som telefonen och Internet sedermera blev. Det var den möjlighet som fanns att hålla släkt och vänner underrättade om skeendet. Hur mycket information kunde inte rymmas på ett vykorts baksida med liten, ibland knappt läsbar stil?!

Korten vid jul, nyår, påsk och liknande tillfällen hade en lite annorlunda funktion. De var mer spridda i bekantskapskretsen och kanske ett av de få livstecken man gav ifrån sig under året – en slags bekräftelse på att ”du finns fortfarande kvar i mitt medvetande och jag tänker på dig”. Detsamma gäller ofta idag.

Idag finns i stort sett bara julkorten kvar och de räknas i miljoner försändelser, som är så viktiga att de t.o.m. får egna porton varje år.

Idag kan man skönja två tendenser. Den ena är att julhälsningen fått en nära nog tvångsmässig betydelse. Listor på mottagare görs upp. Ingen får glömmas, några är passé och så finns de där gränsfallen, som ofta hamnar på listan ”för säkerhets skull”. Det gäller att visa att vi fortfarande är nära vänner och tänker på varandra. Ett uteblivet julkort kan tas illa upp.

Det gäller också att vara uppmärksam och noga. En gång råkade ett julkort slinka iväg med endast ett namn och genast kom en undran om vi separerat. En gång kom ett julkort inte fram p.g.a. fel i adressen, vilket resulterade i ett något upprört samtal. Ett uteblivet julkort efter flera decennier kan väcka både oro och undran. Julkorten är alltså i många fall en årlig bekräftelse på att allt är väl och som tidigare.

Reaktionen kan även bli att ”här har vi fixat till ett jättefint julkort och de kan inte ens frankera ett köpekort och skicka!” Ett uteblivet kort kan tolkas som nonchalans. Eller så svaras det med ett epostmeddelande – och därmed är vi inne på den andra tendensen: alltfler sänder elektroniska julhälsningar.

Jag har haft korrespondens med en person sedan skoltiden. En gång i tiden före Internet minns jag att personen påpekade att ”ett riktigt brev ska vara handskrivet!” Jag har senare misstänkt att attityden berodde på att vederbörande själv saknade en Halda. I vilket fall som helst tillhör idag denna person den krets som tycks leva sitt liv på Facebook och glatt singlar iväg elektroniska julkort åt höger och vänster. Dessa hopp från stenålder till framtiden har jag sett tidigare. En gammal journalist mer eller mindre hamrade sönder en skrivmaskin om året. Sedan kom datorerna och han smekte sig fram över tangentbordet framför sin älskade monitor. Dessutom kunde han sitta på annan plats i staden och skriva sina texter samtidigt som han tryckte i sig starköl, men det är en annan historia.

Julkort över Internet är helt klart naturvänligt. Inget papper går åt till kort och frimärken. Man sparar portokostnaden. Ingen organisation behövs med en massa människor, som ska sortera och dela ut korten. Avsändare kan göra massutskick – ett par klick och saken är biff i stället för att offra kanske flera kvällar på det hela.

Julkort per mail är inget fel i sig, om det sker på rätt sätt. Inte om det är t.ex. ett eget foto med personlig hälsning. Men även detta kan uppfattas som lättköpt av den som själv lagt ner tid och kostnader på en vacker eller rolig julhälsning. Regeln borde vara att kort besvaras med kort och mail med mail. Här kan man börja så smått med mail till nya bekantskaper och från början etablera den kontaktformen. Lite cyniskt kanske man också kan resonera som så att det finns en del kontakter man inte anser sig vilja ödsla tid och pengar på. De får hamna på mail-listan.

Otyget i sammanhanget är de animerade, Disneyliknande jultablåer som cirkulerar på nätet, fångas upp och sänds som julhälsning till vänner och bekanta. Sådant borde finnas ett spamfilter för. De ska inte ens bevärdigas med ett mailsvar.

Den trevligare formen av mail är de där avsändaren skriver ett julbrev och berättar om årets som gått. Det är också något som man lätt kan skriva ut och bevara.

Nackdelen med Internet är att man aldrig vet när mottagaren går in och läser sina meddelanden. Att mottagaren tömmer den vanliga brevlådan varje dag vet man däremot ganska bestämt.
.
.

Spådomarna slår in

Nu är det snart ett kvartal sedan (2010-09-20) jag skrev ett inlägg med bl.a. nedanstående synpunkter. Verkar det bekant?

....

Mona Sahlin kommer så småningom fram till att någon annan bör leda partiet. Det sker efter en lagom lång karenstid efter valnederlaget och under den tiden får Fredrik Reinfeldt försöka vaska fram ett hederligt uppdrag, gärna internationellt. Fast inte alltför långt bort. Generalsekreterare för Nordiska ministerrådet i Köpenhamn kanske?

Nationaldemokraterna får i egenskap av riksdagsparti med ett 20-tal mandat nya, sköna miljoner till partikassan och kommer att satsa mycket på att framstå som ett rumsrent parti. Mindre samvetsömma reklambyråer ser en ny guldkalv.

Utförsäljningen av våra statliga bolag fortsätter. Kaoset inom järnvägskommunikationerna fortsätter på såväl riksnivå som lokalt. Fler förslagna entreprenörer tjänat storkosing på vård, skola, omsorg. Alliansen har sagt sig värna om välfärdens kärna, men allt runt omkring får andra ta hand om.
.

Dyra spislampor

Efter åtta år slutade lamporna på vår köksspis att lysa. Vi hade med andra ord ingen aning om när ugnen var varm eller om någon platta var på. Vi kontaktade Whirlpool för att fråga hur man byter lamporna och var man hittar nya. Svaret blev att de inte går att byta. I så fall får man byta hela panelen och det kostar lika mycket som en ny spis, fick vi veta! Nu har vi köpt en ny spis för 9.000 kr. Inför leveransen skruvade jag bort locket med plattorna för att kontrollera lamporna. Jag kunde inte acceptera att man måste byta en hel spis bara för att ett par små lampor går sönder. Nu har jag accepterat faktum. Det är inga lampor man bara byter. Istället är de ett enda paket med sladdar (se bilden) vars ändar slutar i ett ormbo. Om syftet med denna idiotiska konstruktion är att få oss att köpa nya spisar så har man lyckats. Det blir dock ingen ny Whirlpool.
.

Främmande skum

Nu ska jag erkänna det - jag tillhör de där som hämningslöst plockar med mig tvålar och shampo från de hotell jag gästar. Även om jag bor flera dagar på varje ställe så packar jag varje dag ner den lilla tvålen och den pyttelilla shampoflaskan i resväskan. Nästa morgon ligger de där på nytt i badrummet. Fågeln Fenix hade inte gjort det bättre.

Åter hemma plockar med mig en liten tvål och en shampoflaska in i duschen. Det känns så exklusivt. Inte en jättelik eknomiförpackning i form av en plastflaska för både både kropp och hår (tusan vet om man inte kan ha det som bilshampo också). Nej, här är det fråga om en liten tvål, som - kan det vara inbillning? - löddrar alldeles extra mjukt och skönt. Särskilt amerikanska. Och shampot kan man aldrig tröttna på eftersom det bara räcker några få gånger. Om man inte vill växla mellan de små flaskorna - det finns tydligen hur många spännande varianter som helst.

Men det gäller att njuta medan tid är. Alltfler hotell och B&B övergår till att montera in de där ekonomiförpackningarna i duschutrymmet. Nu gäller intvålning, borstning och avsköljning - som en biltvätt. Hur kul är det?
.

Resa till sig själv

Sitter just nu och tittar på reseannonser till Syd-Europa. Det slår mig att annonserna ofta illustreras av en äldre man, något överviktig, med käpp som dricker alkohol. Och jag undrar i mitt stilla sinne varför jag ska betala 20.000 kronor för att åka 150 mil och titta på en kopia av mig själv? Det skulle vara för magens och käppens skull då.
.

Betonghäckarna tynger s-skutan

När socialdemokraterna lierade sig med vänstern flydde många väljare åt höger. När man sen lovade avskaffa RUT-avdraget och åter införa den fastighetsskatt, vars avskaffade bidrog till en borgerlig valseger för fyra år sedan, försvann ytterligare väljare. När man i slutet av valkampen lanserade en butler i tunnelbana lyste desperationen igenom i den substanslösa politiken. Det kunde bara gå som det gick.

Nu måste ett nytt framgångsrecept till, hur nu det ska gå till. De oglamorösa betonghäckar, som ledde (s) till nederlag, tänker tydligen inte flytta på sig. Samma galleri, inte ens tvättade och kammade, ska leda partiet mot en seger om fyra år.

Ska man lyckas med det måste det nog ske både en förnyelse och föryngring av partiets ledning. Ska man åstadkomma detta får man nog leta längre bort än bland trotjänarna i riksdagen och i partihögkvarteret på Sveavägen 68.

Rufflarnas marknad

De senaste decennierna med moderater i styret för Stockholm (med några avbrott för vänsterstyre) har stått stockholmarna dyrt. Man sålde ut det egna kraftbolaget till finnarna som nu tjänar grova pengar på stockholmarnas strömförbrukning. Som jag tidigare noterat har man reat ut hyresrätterna i centrala stan så man nu måste lägga upp flermiljonsbelopp för att komma över och in i en bostad. Hur många nyutflugna ungdomar fixar det? Förskolor och skolor har gått samma väg och med en personalslimmad policy gått mångmiljonbelopp ner i fickorna på nya, giriga ägare.

För ett par år sedan sålde man stadens tio köpcentra till Boultbee, som ägs av några engelsmän. Det var uppenbarligen en slarvigt och hafsigt genomtransaktion. Att köparna hade tvivelaktiga referenser och figurerat i pressen i mindre smickrande sammanhang spelade ingen roll. Av den muntligt utlovade upprustningen har blivit ingenting. I stället driver höjda hyror många affärsidkare ut från centrumen.

Nu ska man riva Slussen från 1935 och bygga nytt efter ett förslag som skulle ge fina intäkter till staden i form av hyror från gallerior (som redan är överetablerade) och annan verksamhet. Fast det kommer man inte att få eftersom de tänkta husen skulle ta bort all vy över vattnet och följaktligen ströks. Så nu filas det vidare på ett olönsamt förslag till ytterligare höga kostnader.

Om moderaterna i Stockholm hade kunnat åtalas och dömas för otrohet mot huvudman skulle hela gänget snart sitta inom lås och bom. Dessutom skulle man tvingas betala skadestånd i evinnerliga tider.
.

Fasansfull arsenikförgiftning

I Dagens Nyheter fanns häromdagen en spekulativ rubrik att "Utomjordingar kan bestå av arsenik". Man hade inom forskningen funnit en bakteriestam som lever på arsenik. För alla andra kända organismer är det ett farligt gift. Så påpekas det att arsenik i dricksvatten är ett stort problem på många håll, värst i Bangladesh där uppåt 50 miljoner människor beräknas dö av arsenikförgiftning! Även om det är över en viss tid så är det en fasansfull hög siffra.
.