I lådorna finns julkort och nyårshälsningar som postades för hundra år sedan. Kortet här intill är poststämplat 1905. Det är vanligtvis kort i storleken A7, som det går åtta på en A4 på. Motivet är ofta målat av Jenny Nyström. Postgången måtte en gång i tiden ha varit lika revolutionerande som telefonen och Internet sedermera blev. Det var den möjlighet som fanns att hålla släkt och vänner underrättade om skeendet. Hur mycket information kunde inte rymmas på ett vykorts baksida med liten, ibland knappt läsbar stil?!
Korten vid jul, nyår, påsk och liknande tillfällen hade en lite annorlunda funktion. De var mer spridda i bekantskapskretsen och kanske ett av de få livstecken man gav ifrån sig under året – en slags bekräftelse på att ”du finns fortfarande kvar i mitt medvetande och jag tänker på dig”. Detsamma gäller ofta idag.
Idag finns i stort sett bara julkorten kvar och de räknas i miljoner försändelser, som är så viktiga att de t.o.m. får egna porton varje år.
Idag kan man skönja två tendenser. Den ena är att julhälsningen fått en nära nog tvångsmässig betydelse. Listor på mottagare görs upp. Ingen får glömmas, några är passé och så finns de där gränsfallen, som ofta hamnar på listan ”för säkerhets skull”. Det gäller att visa att vi fortfarande är nära vänner och tänker på varandra. Ett uteblivet julkort kan tas illa upp.
Det gäller också att vara uppmärksam och noga. En gång råkade ett julkort slinka iväg med endast ett namn och genast kom en undran om vi separerat. En gång kom ett julkort inte fram p.g.a. fel i adressen, vilket resulterade i ett något upprört samtal. Ett uteblivet julkort efter flera decennier kan väcka både oro och undran. Julkorten är alltså i många fall en årlig bekräftelse på att allt är väl och som tidigare.
Reaktionen kan även bli att ”här har vi fixat till ett jättefint julkort och de kan inte ens frankera ett köpekort och skicka!” Ett uteblivet kort kan tolkas som nonchalans. Eller så svaras det med ett epostmeddelande – och därmed är vi inne på den andra tendensen: alltfler sänder elektroniska julhälsningar.
Jag har haft korrespondens med en person sedan skoltiden. En gång i tiden före Internet minns jag att personen påpekade att ”ett riktigt brev ska vara handskrivet!” Jag har senare misstänkt att attityden berodde på att vederbörande själv saknade en Halda. I vilket fall som helst tillhör idag denna person den krets som tycks leva sitt liv på Facebook och glatt singlar iväg elektroniska julkort åt höger och vänster. Dessa hopp från stenålder till framtiden har jag sett tidigare. En gammal journalist mer eller mindre hamrade sönder en skrivmaskin om året. Sedan kom datorerna och han smekte sig fram över tangentbordet framför sin älskade monitor. Dessutom kunde han sitta på annan plats i staden och skriva sina texter samtidigt som han tryckte i sig starköl, men det är en annan historia.
Julkort över Internet är helt klart naturvänligt. Inget papper går åt till kort och frimärken. Man sparar portokostnaden. Ingen organisation behövs med en massa människor, som ska sortera och dela ut korten. Avsändare kan göra massutskick – ett par klick och saken är biff i stället för att offra kanske flera kvällar på det hela.
Julkort per mail är inget fel i sig, om det sker på rätt sätt. Inte om det är t.ex. ett eget foto med personlig hälsning. Men även detta kan uppfattas som lättköpt av den som själv lagt ner tid och kostnader på en vacker eller rolig julhälsning. Regeln borde vara att kort besvaras med kort och mail med mail. Här kan man börja så smått med mail till nya bekantskaper och från början etablera den kontaktformen. Lite cyniskt kanske man också kan resonera som så att det finns en del kontakter man inte anser sig vilja ödsla tid och pengar på. De får hamna på mail-listan.
Otyget i sammanhanget är de animerade, Disneyliknande jultablåer som cirkulerar på nätet, fångas upp och sänds som julhälsning till vänner och bekanta. Sådant borde finnas ett spamfilter för. De ska inte ens bevärdigas med ett mailsvar.
Den trevligare formen av mail är de där avsändaren skriver ett julbrev och berättar om årets som gått. Det är också något som man lätt kan skriva ut och bevara.
Nackdelen med Internet är att man aldrig vet när mottagaren går in och läser sina meddelanden. Att mottagaren tömmer den vanliga brevlådan varje dag vet man däremot ganska bestämt.
.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar