Så var valet över...

Här är vad som händer härnäst.

Ett febrilt arbetet startar från Fredrik Reinfeldts sida för att förmå Miljöpartiet att samarbeta. Det kommer man att göra men också att ställa villkor. Det betyder t.ex. att Förbifart Stockholm ligger risigt till eftersom Miljöpartiet aldrig har haft någon förståelse för att invånarna norr och söder om Stockholm - och Mälaren! - behöver en ordentlig tvärförbindelse. Bättre då att alla tvingas ta en fyra mil lång omväg via Essingeleden och spy ut tonvis med giftiga gaser.

Mona Sahlin kommer så småningom fram till att någon annan bör leda partiet. Det sker efter en lagom lång karenstid efter valnederlaget och under den tiden får Fredrik Reinfeldt försöka vaska fram ett hederligt uppdrag, gärna internationellt. Fast inte alltför långt bort. Generalsekreterare för Nordiska ministerrådet i Köpenhamn kanske?

Nationaldemokraterna får i egenskap av riksdagsparti med ett 20-tal mandat nya, sköna miljoner till partikassan och kommer att satsa mycket på att framstå som ett rumsrent parti. Mindre samvetsömma reklambyråer ser en ny guldkalv.

Utförsäljningen av våra statliga bolag fortsätter. Kaoset inom järnvägskommunikationerna fortsätter på såväl riksnivå som lokalt. Fler förslagna entreprenörer tjänat storkosing på vård, skola, omsorg. Alliansen har sagt sig värna om välfärdens kärna, men allt runt omkring får andra ta hand om. Var gränserna går har aldrig klargjorts, men inom sjukvården kanske akutvården räknas till kärnan - eller varför det förresten? Läkarna kan driva det i bolagsform och på samma sätt som inom primärvården maximera tidsåtgången per patient (hjärtinfarkt 25 min, skottskada 38 min, brutet ben 15 min osv).

Snart är det val IV

En dryg vecka kvar till valet och de rödgröna tycks ligga riktig illa till. Skulle de förlora så lär inte Mona Sahlin inte bli långvarig på sin post. Vad socialdemokraterna skulle behöva är en karismatisk ledare och helst ett helt nytt kort. Varför inte Olof Palmes son Joakim? En ny Palme skulle nog få fart på massorna igen. Thomas Bodström... tja.

Blockpolitiken underlättar inte valet. Oavsett hur man röstar så får man ett extremistparti på köpet. Å ena sidan är det kommunistpartiet. Nu skulle väl även Lars Ohly mer eller mindre tvingas inta en mer modest framtoning som minister, men innerst inne är han densamme. Tyvärr skulle det också innebära att extremvänstern får vind i seglen bland alla dem som ogillar kompromisser åt höger - om det så bara gäller socialdemokraterna och miljöpartiet. Mona Sahlin skulle ha nöjt sig med miljöpartiet som koalitionspartner. Då hade hon kunna bli ett fräscht radarpar ihop med Maria Wetterstrand utan släpvagnen Ohly-d-olyckan (för att göra en travesti på Trazan och Banarne).

Å andra sidan får man kristen demokratisk samling och moderaterna på köpet. KDS är vad man är och i fråga om moderaterna så inbillar jag mig inte ett ögonblick att gamla högern genomgått en metaforisk frälsning. Fan är Fan även i frack. Nu senast framgår att man sålt ut 22.000 hyreslägenheter och byggt 7.000 nya där hyran är dubbelt så hög. Det kanske är en politisk taktik - att fylla stan med höginkomsttagare som röstar borgerlig. Precis som socialdemokratiskt styrda kommuner (åtminstone tidigare) byggde miljonprogramsområden för att få in fler av "sina väljare". De senare visade sig emellertid otacksamma och drog så fort möjlighet gavs. De som flyttade in i stället hade (åtminstone initialt) måttligt intresse av svensk politik och i den mån man hade rösträtt och utnyttjade denna så röstades lite hur som helst. Det sket sig, som man säger på landet.

Att extremhögern vuxit sig stark kan också bero på att moderaterna i regeringsställning tvingats tona ner sig. Det var ju ändå högern som förr var det mest konservativa man kunde rösta på. Då kunde man inom partiet hålla blådårarna i någorlunda schack. Nu strömmar de till Sverigedemokraterna tillsammans med de högersossar, som bara förmår se svart och vitt (eller rött och blått).

Återstår att valskolka eller singla slant...
.

Stockholmsrean

Visa större karta
Sedan valet 2006 har den borgerliga majoriteten i Stockholms stadshus gjort en rad dåliga affärer. Det innebär att flera miljarder kronor, som hade kunnat användas till att utveckla bl a Stockholms skolor, äldreomsorg och vägar, har slösats bort. Några av dessa dåliga affärer visas på kartan här ovanför.

Klicka på de blå häftstiften för att se kvadratmeterpriset för varje allmännyttig hyresrätt som ombildats, och vad jämförpriset för bostadsrätter på marknaden är. De gröna häftstiften visar vilka förskolor som sålts, till vilket pris, och vilken vinst det nya företaget gjort första året. De röda visar samma sak för vård och hemtjänst.

Skjut på pianisten

Länstidningen i Södertälje har fått utstå en förödande och välmotiverad kritik för sin alltmer fördummande journalistik och brist på engagemang i stadens kulturliv. Från att ha ett rykte som en kulturellt progressiv kommun framstår den idag som huvudort för AB Svenska Brott, åtminstone för de stackare som har Länstidningen som sin enda informationskälla.

Ett stort antal kulturellt intresserade person med bl.a. tidigare kulturchefen Christer Duke har reagerat på insändarsidan, den senaste – och sista – kulturredaktören sade upp sig. Kulturupproret med nära 300 medlemmar har på Facebook tagit sig an frågan om Länstidningens kulturmörker.

Nu har tidningens publisher (vad nu det är?) Thelma Kimsjö, som framgångsrikt lotsat LT till sin nuvarande bottennivå, kommit på en strålande idé hur hon ska slippa kritik. Hon tar till den gamla, beprövade gisslan-lösningen. Detta går till så att man rekryterar en kulturpanel bestående av personer med anknytning till kulturella verksamheter. Den ska ge idéer och inspirera till hur kulturbevakningen ska ske.

(Första uppdraget är att formulera ett antal ”besvärliga frågor” till kommunpolitikerna innan valet.
 Att ställa dem till Thelma Kimsjö vore intressantare – om man någon fick ett vettigt svar utan undanglidanden. Men nu gäller det att gno på, det är bara ett par veckor kvar till valet.)

Frågan är vad panelens idéer och förslag ger för utbyte i tidningen. Kimsjö har redan gjort sina omprioriteringar och nya resurser har inte nämnts. Sen undrar man hur det hela rent praktiskt ska gå till – ska panelen kläcka käcka reportageuppslag, som en allmänreporter får verkställa?

Fungerar det så är det bra. Fungerar det inte kan Kimsjö påpeka att man tillsatt en kulturpanel ur läsekretsen och underförstått lägga allt ansvar på denna – ”läsarna fick möjligheten, men…”

Knepet är inte nytt. För ett antal år beslöt t.ex. det kommunala bostadsbolaget att ändra i hyresgästernas programtablå. Det fick dåvarande chefredaktören för LT att plocka fram krigsrubrikerna. Efter detta tillsatte bolaget en programkommitté, som formellt fick ansvar men i realiteten inte hade något att säga till om. Men den fungerade utmärkt som gisslan, eftersom tidningen inte längre kunde skriva om enväldiga direktörer utan fick kritisera vanliga, hederliga personer i kommittén. Vilket man klokt nog inte gjorde.

På samma sätt kommer det att vara svårt att kritisera de hedervärda personer som Kimsjö lockat in i sin panel, personer som kanske tvingas försvara LT inom en snar framtid.

Det vore bättre om Thelma Kimsjö tog eget ansvar för sin tidnings kulturjournalistik och anställde en inom sitt område kunnig redaktör, som kontinuerligt kan producera högkvalitativa sidor om kultur i Södertälje, Stockholm och Sörmland.

.