Varför älskar våra politiker skatter? Jo, så är det. Oavsett parti och vad man står för så älskar man skatterna. Det är de pengarna man lattjar med när de nödvändiga kostnaderna är betalda. Kan man sedan sälja av lite allmän egendom – ofta till fördelaktiga priser så affärerna snabbt går igenom – så får man ytterligare kapitaltillskott. Påfallande ofta är det usla affärer men man räknar med att det kollektiva minnet är kort. T.ex. när den borgerliga majoriteten i Stockholm sålde stadens energibolag till ett finskt dito, som idag skär guld med täljkniv när man skinnar stockholmarna.
Det är ytterst detta det handlar om i diskussionen kring RUT-avdraget. Avdraget är en skatterabatt, eller i slutändan en skatt man inte behöver betala utan kan använda till städhjälp.
En framträdande kommunist i Södertälje, som tidigare varmt vurmat för lokalvårdarna, kallar idag den yrkesgruppen för pigor och önskar att RUT-pengarna i stället skulle gå till den kommunala hemtjänsten. Vad kolchosdrömmarna missar är att den kommunala hemtjänsten vänder sig till människor utifrån ett socialt eller medicinskt behov, vilket inte alltid är det som mottagarna definierar som sina behov.
RUT har medfört att många unga kvinnor startat företag där både de själva och tusentals andra hittat vägen till en egen försörjning. Visserligen kostar det staten en del, men det är företag med en glädje och livskraft, vilket är mer än man kan säga om alla de arbetsmarknadsprojekt som sjösatts med mångmiljonbelopp, för att sedan dö sotdöden.
.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar